Bolivia (del 2)

När vi gjorde vår 4 dagarstur runt i bergen och de enorma saltslätterna i Bolivia (salar de Uyuni) så delade vi jeep med George och Nils som vi sedan fortsatte resa tillsammans med resten av vår tid i Bolivia!

Nils är från Australien men har en svensk mamma och har bott i Sverige några år när han var mindre och han pratar alltså svenska (ibland med ganska mycket australiensk brytning). Han ser supersvensk ut med sin blonda kaluffs och första gången vi träffades var när vi hade vårt första episka vattenkrig ute på gatorna i Tupiza. Det var Nils, Cecilia och jag som krigade mot alla latinos! Det är i krig man lär känna människor på riktigt och vi var alla tappra krigare! När vi sen kände oss tillräckligt genomblöta och nedskummade drog vi och käkade pizza och lyckades övertala Nils (som egentligen skulle åka vidare från Tupiza inom en timme) att strunta i bussen och stanna kvar och göra 4 dagarsturen med oss istället!

Den fjärde och sista platsen i jeepen gick till Georgesito, även han blond och supergringo med sitt långa hår och lugg, från England. Vi hjälptes alla åt att lära honom svenska (eller mest jag och Cill kanske) och George han gick igång hårt på att ropa "jävla kanelbulle" (eller mer utalat: "yabla kamelbule") till oss när vi förklarat för honom att det är ett väldigt väldigt fult ord som man ska vara försiktig med att använda,  bara när man är riktigt arg, eller när man vill vara riktigt kinky i sängen.. Han undrade vad det betydde exakt och vi kom överens om att det var något i stil med "satans whore".. 

Vi var i Sucre under den största carnaval veckan/veckorna. Den riktiga carnavalen pågick egentligen i Oruro, en annan stad i Bolivia, men det var minst sagt "livat" i Sucre också! I ungefär en veckas tid pågick det ett konstant vattenkrig ute på gatorna samt att ett antal orkestertåg paraderade gatorna tillsammans med random party och danssugna människor som följde med tågen. Orkestertågen höll verkligen igång 24/7, oavsett väder och tid på dygnet. Ibland tokregnade det verkligen ute men de kämpade tappert vidare, iklädda sina ponchos, spelandes på samma glada trudelutt om och om igen!
Det ständiga vattenkriget var inte nådigt heller. Jag kan inte säga att jag förstår hur det känns att leva på ett ställe där det pågår ett riktigt krig, men det här var nog så nära man kan komma under fredliga (och glada förhållanden)! Så fort man skulle gå utanför dörren fick man utrusta sig med ponchos och hoppas sitt allra mesta på att ingen skulle komma upp i närkamp och spräcka en vattenbalong innanför ponchokragen.. För det mesta misslyckades man. Det var alltid en övervägelse om man skulle ta på sig ponchon och på så sätt signalera att man absolut inte ville bli blöt och alltså fresta folk ännumer till att faktiskt lyckas blöta ner en, eller om man skulle chansa utan och dansa sig fram på gatorna och försöka utstråla jag-bryr-mig-inte-ett-dugg-om-jag-blir-blöt och hoppas att folk inte skulle tycka det var lika kul då!
För det mesta räckte det med att det syntes att vi var gringos för att trigga alla latinos att spraya ner oss med skumspray, vattenpistoler och peppra oss med vattenbalonger!

Man gick alltid runt på helspänn, berädd på att när som helst få en vattenbalong kastad hårt i ryggen, ständigt tittandes över axeln och med huvudet vänt in mot närmaste vägg för att undvika att bli träffad i ansiktet.

Självklart var vi med och krigade tillbaka flera gånger men man pallade inte göra det varje gång så fort man bara ville ut och hitta något att äta.
Men när vi gick in för krigandet, då jävlar blev det krig!
En gång var vi ett gäng från hostlet som gav oss ut i samlad tropp för att kriga tillbaka och det lyste verkligen GRINGOS om oss på mils avstånd. Alla latinos slutade kasta på varandra och allt fokus hamnade plötsligt på den lilla dumdristiga grupp med gringos som hade vågat sig ut på gatorna. På det stora torget var det heeelt galet! T.o.m gamla tanter poch gubbar som knappt kunde stå upp för egen maskin var med och krigade och försökte att scorea en gringo!

När vi var färdigkrigade fanns det inte en torr fläck på hela mig, min käka var uppsvullen efter att någon fått in en fullträff rakt i ansiktet på mig och ett antal blåmärken prydde min kropp på flera ställen. Men kul hade vi!



Den största krigardagen i ett soligt Sucre!


Påväg hem i en taxi och alla vägar okuperades av orkester och danstågen. Vi tappade tillslut tålamodet och sa att vi skulle gå hem istället. George hann inte mer än sticka huvudet utanför taxin när någon fick in en fullträff med en vattenbalong rakt i hans blonda kaluffs! Vi stannade i taxin istället. :P
Det kändes precis som att vi åkte på safari när vi nyfiket kikade ut genom fönstrena på taxin och såg alla vilda människor utanför!


Vi dansade runt tillsammans med de stora orkester och dansmassorna som drog runt efter gatorna. Sjukt kul! Och för att hålla sig någolunda torr så var det bästa stället att gömma sig mitt ibland fienden!


Nils i sitt esse efter en partynatt i Sucre.
Det är svårt att förklara hur kul vi har haft åt det här klippet men under resan så var det många olika Astrid Lindgrens citat som slängdes in i diverse konversationer som t.ex.:
"Jag har inget barn!" (Ronja Rövardotter:  Mattis rider runt i skogen och skriker att han inte har något barn,  för att Ronja har svikit honom och flyttat ut i skogen med Birk)
Du tappade en graaaan!" (Lotta på bråkmakargatan: när elaka granförsäljaren tappar en gran från sin lastbil)

Här försöker jag filma Nils Einstein/möss frilla (som vi också dog av garv åt) och han börjar bara ropa ihopblandade Astrid Lindgren citat med sin australienska brytning.

Bolivia del 1

Det har ju hunnit hända lite saker sedan mitt senaste inlägg. Det känns som det var VÄLDIGT längesen vi var i Córdoba nu.. Jag tror det var i Córdoba vi bestämde oss för att vi skulle åka till Bolivia också, vilket inte ingick i vår resplan från början (inte för att vi hade speciellt många planer när vi åkte hit men vi hade i allafall gjort klart för oss vilka länder vi skulle till). Vi insåg dock ganska snabbt att vi inte borde missa Bolivia, nästan alla som vi pratade med sa att Bolivia var heeelt fantastiskt! Galet vackert, mäktig natur OCH sjukt billigt!
Men ingen nämnde att det skulle vara så himla kallt som det var..
Vi kände oss inte speciellt exhalterade över att åka till Bolivia när vi var i La Quiaca (ett litet samhälle precis på gränsen till Bolivia) och vi började dagen med att sätta på oss i princip alla tröjor vi ägde men fortfarande frös när vi gick mot den bolivianska gränsen klockan 07 på morgonen..

Men det var lätt värt att frysa då och då för Bolivia är verkligen helt fantastiskt!

Det finns en hel del att berätta om Bolivia men jag börjar med några av våra mer eller mindre tramsiga filmer som vi har gått loss på att göra.





Vi har kommit fram till Tupiza (en stad ca 2 timmar från gränsen) och bestämt oss för att vi borde rensa i våra väskor.. Det gick sådär. Jag slände i allafall mitt läppstift som såg ut som att man ätit alldeles för mycket morötter eller köttfärsås.



Sen gick vi ut på gatorna i Tupiza för att kolla in läget och hitta något att äta, men insåg ganska snabbt att det var carnaval och vattenkrig i hela staden så planerna blev lite ändrade.
Observera att Cecilia säger att vi kommit ut på gatan i "Estupiza". Jag har ingen aning om hur många gånger hon frågade mig om namnet på den här staden, eller sa fel namn, det fastnade liksom aldrig!



Samma sak här, Tupiza är tydligen ett väldigt svårt namn att komma ihåg! :D

Córdoba

Vårt andra stopp i Argentina blev Córdoba som är Argentinas näst största stad och en riktig studentstad. Vi bodde på Link hostel som hade jättebra recencioner med mycket fest, bra läge och plats för många glada backpackers. Till vår besvikelse var hostlet nästa tomt! Vi vet inte riktigt varför men det verkade på en av de andra hostelgästerna att det tydligen var rätt tomt på flera andra hostel också i Córdoba. Som om det knappt var några tusrister där? Jätteknepigt kändes det i allafall och det var synd att det inte var fler folk på vårt hostel för det verkade som att det var riktigt bra drag där, när det fanns gäster.. Vi blev iallafall ett tappert partysuget gäng som styrde ihop en klassisk förfest med ölspel på hostlet och sen drog vidare ut i fredagsnatten/lördagsmorgonen.

Man går verkligen ut sent här i Argentina! När folk börjar gå hem från klubbarna i Sverige vid 03 tiden är det dags att ta sig ifrån förfesten här! Sen håller det mesta på till 06 tiden och är man inte färdigfestad då finns det flera klubbar som stänger senare.

Det var bra med fest i Córdoba och på lördagen ville vi gå ut igen och frågade Diego som jobbade på hostlet om något bra ställe. Han sa att han hade en kompis (Diego el Rasta) som jobbade på en av de största klubbarna och att vi skulle gå dit och säga att vi stod på listan under Diego el Rasta. Sen skulle vi gå till andra våningen och beställa öl av honom och hälsa från hans kompis på Link hostel så skulle vi få gratisöl. Vi tyckte det lät som en bra idé och jag övade på hur jag skulle säga´till vakterna: "estamos en la lista de Diego el Rasta" utan att staka mig på hans namn. Haha.  

Det var inga problem att komma in och sen letade på självaste Diego el Rasta i baren, hälsade på honom och fick gratisöl som utlovat. :P Sen trängdes vi på de fullproppade dansgolven tills musiken tystnade och klubben stängde.

På söndagen var det ca 40 grader ute och vi tyckte att en passande söndagsunderhållning var att gå till den stora parken i Córdoba där det fanns en 100 år gammal pool.

När vi, efter vad som kändes som en evighetsvandring under gassande ökensol, tillslut kom nådde vattenhålet, såg vi till våran fasa att det var väldigt många andra som också hade tänkt likadant som vi.. Kön in till poolområdet var inte nådig men vi gick snällt och ställde oss sist i den. Efter ett tag såg en av vakterna oss och kände igen oss från dagen innan när vi bara hade varit och kollat in stället lite. Han tog med oss förbi kön och sa åt killarna i kassan att vi var svenskar, vilket tydligen innebar att vi slapp betala och det var a att traska in. *Älskar positiv särbehandling!*

De var fullt med folk, massa musik och de körde Batchata.lektion vid poolen som vi såklart var tvugna att vara med på! Cillan fick vara killen som vanligt. ;)

Senare fortsatte vi dansa batchata i köket medan vi lagade mat på hostlet. "ett-två-tre-upp-ett-två-tre-upp, ahh pastan kokar över!"

En dag var det storm i Córdoba. Regnade, åskade, haglade snöbollsstora hagelbollar, träden gick sönder och gatorna blev till mindre floder. Istället för att sitta inne och sura över att det regnade drog vi på oss bikinisarna och sprang ut på terassen och dansade regndans istället! Och det är exakt lika kul att leka i regnet nu som när man var liten!

En annan dag gjorde en utflykt till en liten ort som hette Alta Gracia. Där kollade vi in huset som Che Guevara växte upp i, besökte en fin gammal kyrka och hittade ett helt vanligt "disketthus" bland alla ljus och tackskyltar till helgonet. Senare på kvällen var det gatufest med en stor parad med människor iklädda folkdräkter från massa olika länder i världen.




Vid trafikljusen hittar man många som tjänar pengar genom att exempetvis jonglera, tvätta bilrutor eller andra konststycken framför bilarna som stannat för rött.

  

 

 

Vi blev överlyckliga när vi såg att Titanic gick på 3D bio! Lyckan var dock kortvarig när vi såg att premiären var 12 april.. :(



Calle 13! :)

Diego el Rasta i egen hög person. ;P

- Frida kom, jag har hittat nått konstigt!
- Men Cillan, det där är ju bara ett helt vanligt disketthus!

En söt liten kille rapporterade från "Los Colectividades en Alta Gracia"

Situation Salta

Just nu sitter jag på min säng på vårat hostel i Salta, som vi förhoppningsvis ska ta oss vidare ifrån imorgon bitti. Vi blev kvar här några dagar längre än planerat eftersom att vägen som skulle ta oss till Bolivia tydligen hade regnat bort. Nu verkar den vara tillbaka igen och vi gör ett nytt försök imorgon, med nya bussbiljetter, "dubbeltrosa" och hopp om framtiden!
För er som undrar så är "dubbeltrosa" ett ännu smartare sätt att förvara sina viktiga papper, pass, usbminnen och annat superviktigt som inte får komma bort vid ett eventuell multi-rån där precis alla ägodelar går förlorade. Du klär helt enkelt på dig två par trosor och i utrymmet som bildas mellan de både tygsnuttarna placerar du dina viktigaste ägodelar och sen är det bara att hoppas att de inte upptäcks vid ett eventuellt kroppsvisiterings-rån. Smart va? *hellre en trosa för mycket än ett pass för lite*

Idag var en sån där dag när vi kände att en klassisk videoblogg skulle vara på sin plats! Så varsegod, Cillan & Frillan rapporterar om det aktuella läget på hostlet i Salta, Argentina, Sydamerika, Världen... Enjoy!
'

Lyssna!

De här två låtarna spelas verkligen ÖVERALLT här i Chile och Argentina och de roliga är att båda är på portugisiska. Jag trodde att "sommarplågorna" här ändå skulle vara låtar på spanska men icke! Hur som helst är de riktigt bra!

Mendoza

Efter Santiago åkte vi vidare till Mendoza och Argentina.
Vi stötte dock på lite problem när vi skulle gå på bussen och jag insåg att jag inte hade den där superduperviktiga bibelbladstunna imigrationslappen som vi fick på planet när vi landade och som vi ABSOLUT INTE fick tappa bort, annars skulle vi inte kunna komma in i ett annat land.
Jag letade och letade i påsen bland alla viktiga papper och pass men det var borta.. Busspersonalen lät mig gå på ändå och sa att jag skulle låtsas leta efter det när jag kom fram till tullen, som om jag precis hade tappat det. Jag övade på min oroliga, ledsna, förvirrade jag-har-precis-tappat-min-superviktiga-lapp-men-snälla-låt-mig-komma-in-ändå!  min som jag skulle visa aduana.
Vi åkte 4 timmar tills vi kom till gränsen och alla skulle gå ut och ställa sig i kö till pass (och viktiga pappret) kontrollen. Gränsen ligger i Anderna så det var ganska kallt att stå där nyvaken mitt i natten i lite för lite kläder och vänta.. Jag stod och övade på hur jag skulle säga på spanska att jag hade mitt papper när jag gick på bussen men att det var borta nu och jag har letat och letat men hittar det inte! *lätt panik i rösten*
Jag behövde dock inte använda mig av mina skådespelartalanger eftersom att en av busspersonalen gick in i passbåset och pratade med kvinnorna som satt där och sa att jag inte hade min lapp. De tittade på  mig och log ett "var-inte-orolig-det-här-ordnar-vi-du-är-ju-bara-en-förvirrad-liten-turist" leende och så tittade de lite extra i mitt pass, sen fick jag en stämpel och en ny imigratinslapp och så var det klart. Tack aduana, jag lovar att inte tappa bort min nya lapp! :)

Vi kom fram till Mendoza tidigt på söndag morgon och stannade på stationen tills det började ljusna, för att sedan vandra genom ett ganska ödsligt Mendoza till vårat hostel.
Senare under dagen tog vi oss ut på staden för att leta på ett ställe att äta och köpa mat till kvällen att laga på hostlet, vilket visade sig  vara ett i princip omöjligt projekt. Allt var ju stängt hela söndagen! Inte en endaste mataffär öppen under hela dagen! Bara några små kiosker och ett och annat litet café. Och nästan tomt på gatorna, knappt en människa ute. Det kändes lite som att vandra runt i en spökstad. :P Vi hittade tillslut ett öppet McDonalds som kunde stilla vår hunger. De skrattade i kassan när Cillan frågade efter en hamburgare "sin carne". Vi kommer till Argentina, världens köttigaste land och ber om att få mat utan kött i. Men sen fick hon bröd med grönsaker i.

Vi märkte ganska snabbt att de tar det här med siesta på största allvar här i Argentina för det är väldigt svårt att hitta någonting öppet mellan ca 12-17. Det passar inte alls våran dygnsrytm som vi är vana med men det är bara att vänja sig!  Vi gör samma misstag gång på gång och går upp runt 10 och är redo att ge oss ut på staden lagom tills alla affärer och restauranger stänger.

Vi hade hört väldigt mycket bra om Mendoza innan vi kom dit, att det skulle vara en jättefint och helt fantastikt, men även väldigt väldigt varmt. Men vi kände att inget av det riktigt stämde.
Första regnet och åskan på resan var i Mendoza och relativt grått väder över lag. Sen kändes det som att det inte alls fanns så mycket kul att göra, eller att vi i alla fall missade vad det var.

Vi gjorde dock en cykeltur runt vingårdar en dag vilket var riktigt nice! Vi tog bussen en halvtimme utanför Mendoza, hyrde cyklar hos Mr. Hugos, fick varsin karta på var vingårdarna m.m låg, några rekomendationer på de bästa ställena och sen var det bara att ge sig iväg.
Vi cyklade skrattandes och sjungandes efter vägarna (blev tvungen att uppfylla min idyll-bild av hur det skulle vara att cykla mellan vingårdar) med solen skinandes i ansiktet.
Vi tog sällskap med två killar från Israel som skulle till samma ställen som oss, cyklade fel ibland, provade viner, marmelader, oliver, öl och mer vin, blev lite fulla, cyklade vidare till nästa ställe och förstärkte onykterheten, käkade empanadas till lunch/middag och hade en riktigt fin dag! Det var lite ostabilt mot slutet att cykla men det gick bra ;)
Givetvis lärde vi dem några Fucking Åmål citat i vanlig ordning.

När vi kom tillbaka från vinturen och var påväg hem till hostlet ledde vår nyfikenhet oss in i en jättestor lokal där det pågick någon sorts hetsig katolsk gudtjänst där de frälste massa folk, både uppe på scenen och sen gick det runt folk ute i publiken som gav dem som ville (och det var många som ville) frälsning genom att hålla i deras huvuden, ropa en lång ramsa på spanska och sen befria dem från allt som tyngde dem. Väldigt mycket sektkänsla. Cillan blev frälst. Vi kände oss lite som när man var liten och följde med till kyrkan och
hela tiden fick hålla sig för skratt bara för att man verkligen inte får börja skratta.
Men det var intressant!

Marmelad och olivoljeprovning.

Likörer. Öllikören var intressant!

Vinmuseum

Svenskalektioner

Darle la vuelta al mundo

Santiago. Det var sa manga som sa att det var en trist stad, att det inte fanns nagot att se eller gora, att det var for varmt och att vi max borde stanna dar 2 natter. Sa vi blev valdigt positivt overraskade nar vi kom dit och insag att vi inte alls holl med! Okej det var varmt, runt 40 grader, men det funkade och det fanns manga parker att chilla i under de varmaste timmarna om man var ute da. Santiago ligger som i en dal omringat av massa berg sa det blir ganska vindstilla och varmt. Jag hade inte vantat mig att det skulle vara sa fint som det var, massa parker och gronomraden. Parkerna utnyttjades flitigt av par som inte var blyga med att visa hur mycket de tyckte om varandra (segundo grado) nastan sa det blev lite absurt ibland! Men fint :)
Vi bodde i Bellavista omradet pa ett hostel som passande nog hette "Bellavista Hostel". Ett ganska stort och nice hostel med en fin terass dar de korde BBQ varje onsdag och fredag. Bellavista omradet ar det omradet med mest uteliv, massa pubar och restauranger.
Av de 6 dagar vi var dar var vi ute 4 och alla pa samma klubb Galpon nueve. Vi hangde alltid med hostelfolket och alla vagar ledde tydligen till Galpon nueve, det var en nice klubb som lag precis runt hornet (och sa var det gratis intrade for oss utlanningar *sarbehandling.AB*). Blandad musik med bade alla vanliga hits som man hor overallt men aven en del raeggeton och vi fick aven ova lite bachata da och da. Alltid med musikvideosen pa tva stora filmdukar.
Agaren var jakligt skon ocksa for han kom fram till oss, tog ifran oss vara nastan uppdruckna ol, oppnade tva nya at oss och sa att vi inte kunde dricka varma ol. Sen gick han igen. Sen nar det stangde hamnade vi pa efterfest pa overvaningen pa klubben.

Var hobby pa den har resan ar att lara folk svenska genom citat fran var givna favoritfilm: Fucking Amal! Jag vet inte hur det ar mojligt men vi trottnar ALDRIG pa att citera den har filmen och det gar inte en enda dag utan att nagot litet Fucking Amal citat smyger sig in. Det finns alltid ett Fucking Amal citat till alla situationer! Lite som ett tvangsbeteende men ett roligt sadant.
Och har ar ett ypperligt tillfalle att ater blasa liv i fucking amal humorn genom att fa folk att saga t.ex. "men jag vill ju inte vara med henne, jag vill ju bara bli full!" med olika brytningar!

Vi lar aven folk att svara pa svenska genom att saga "Javla kanelbulle!" och sager att det ar typ det fulaste man kan saga till nagon.
Vi har aven borjat lite smatt med att lara ut diverse svenska uttryck som vi tycker ar lustiga som t.ex. "ta det lite piano nu" eller "den gubben gick inte".
Var nya van Theo som vi traffade pa Bellavista hostel och som vi hangt en hel del med har blivit riktigt duktig, framforallt pa kanelbullegrejen. :) Han pratar med den skonaste mixen av "fraspengelska" (franska/spanska/engelska) jag nagonsin hort! Forst forstod jag nastan ingenting av vad han sa (kan aven berott pa att man alltid pratade med honom nar han kom forbi springandes nagonstans bara for att det gick fortare an att ga) men sen larde man sig att forsta (och borjade aven prata pa riktigt med honom nar han satt stilla.. :P) Jag tror inte jag traffat nagon som pratat i citat och sa fina formuleringar om livet som han gjorde, men pa ett valdigt enkelt och opretantiost satt. Det var fint!

Vi gick pa guidad tur runt Santiago med en jattebra guide! Det verkar som man alltid ska ta de guidade turerna som ar baserade endast pa dricks for de kanns som de ar mycket battre och mer underhallande eftersom guiderna verkligen maste se till att gora sig fortjanta av sin lon och darfor anstranger sig mer!

I Santiago finns det en hel del "Café con piernas" ("Café med ben"). Det ar caféer som kommit till for att kaffet i Chile var sa daligt och att man behovde andra satt att locka folk (framst man) att kopa kaffe. Sa da gjorde man caféer dar alla som jobbade var lattkladda tjejer. Det finns inga stolar pa de har stallena utan man star vid sitt bord och dricker sitt kaffe/juice/te, ofta med en av tjejerna som pratar med en, Det finns tva olika typer av Café con piernas, antingen den latta varianten dar tjejerna har kort kjol och liten topp pa sig eller sa finns det den tuffare varianten dar de bara har underklader/bikini pa sig.
Pa de stallena ar alla rutor tonade sa det inte gar att se in och ibland hander det att de kor en "happy minute". Da laser de dorrarna, tjejerna tar av sig alla klader och kor nagon slags "show" i en minut och nar den minuten ar slut tar de pa sig och oppnar dorrarna igen.
Grejen ar att det ar en dagverksamhet dar det inte serveras nagon alkohol alls utan bara kaffe men i ovrigt kanns det precis som nagon sorts strippklubb. Dessutom ar de har stallena de enda stallen dar man kan dricka bra kaffe i Santiago. Kaffet ar billigt men sen ar det meningen att man ska dricksa tjejerna/tjejen som serverar en. Sjalvklart var vi tvugna att testa en Café con piernas med tonade rutor. Vi stod dar och kande oss ganska obekvama, drack varat kaffe medan vi forsokte komunicera med tjejen i minimal bikini som serverade oss och hade som uppgift att prata med oss. Intressant.

Vi gick aven runt och kollade in allt som hande pa torget plaza de armas. Vi narmade oss en stor folksamling i ena hornet av torget och ratt som det var stod vi mitt inne i ringen tillsammans en komiker som drev med oss pa spanska och alla i publiken asgarvade! Vi fattade inte mycket av vad han sa med tydligen var det fruktansvart kul. Sjukt random alltihopa! Nagra dagar senare sag vi samma komikern pa natt chilenskt tvprogram och sag att han kallade sig for "Freddy Loco".

Vi testade dricka "Terremoto" (vilket betyder jordbavning pa spanska) pa en kand inhemsk bar i Santiago (La Piojera). Det ar en drink med nagon form av sprit (ferment/pisco eller natt annat, lite olkart) plus vin och pa toppen annanasglass for att spada ut spritsmaken. Den ar dopte efter effekten den ger, att det kanns som en jordbavning nar man reser sig och forsoker ga efter att ha druckit en "terremoto". Den fortjanar absolut sitt namn!

Vi har aven:
Gatt guidad tur i ett av poeten Pablo Nerudas 3 hus (jag tror vi hamnade i det trakigaste av de tre).
Akt upp pa San Cristobal berget, spanat in jungfru Maria statyn dar och den fantastiska utsikten over hela Santiago (dock var det ganska mycket smog som lag over hela staden).
Kakat Pastel de Choclo (det finns sa mycket god mat har!).
Varit pa fiskmarknad.
Hangt i parker.

...och massa massa mer.

Theo in action

På Galpon Nueve

"Fota oss!!!"  (Plaza de Armas)



Plaza de Armas



Plaza de Armas

Cillan och komikern "Freddy Loco" som drog in oss i ringen och drog massa skämt om oss på spanska!

Någon populär juice som såldes överallt med persikojuice, en hel persika i (det är den där grejen som ser ut som en hjärna) och vete. Cillan gillade den, jag tyckte den va sådär.

Santa Lucia parken

På toppen av Santa Lucia kullen med utsikt över Santiago.

Den som ville att den här byggnaden skulle byggas ville att den skulle se ut som en mobiltelefon. Det var dock på 80-talet så den är kanske inte så tidsenlig längre..

Spår i kort på Plaza de Armas.

Sjunger "Smelly cat" till en ljublande publik!

Galpon Nueve

Hejsan konstapeln!

Terremotos!

Uppe på San Cristobal

Fiskmarknad

Ett av alla mysiga par i parken. Just nu ifärd med att rycka skägg på halsen.

Det Café con piernas som vi gick på

Hejdå Santiago och Bellavista hostel!
(Observera att jag packat ner en halvnaken kille i min ryggsäck)