Jag fick hålla en nykläckt bebis i min famn, betrakta den söta lilla miniatyr människans olika miniatyr kroppsdelar. De minimala fingrarna, de millimetersmå naglarna som man nästan måste kika på med lupp för att kunna se, de pyttesmå lena fötterna, de minifjuniga benstumparna, den yttepyttiga gullnäsan på det, i förhållande till minikroppen, gigantiska huvudet.
Jag blir sådär förundrad och fashinerad över livets självklartheter vid sånnahär tillfällen. Tänk att alla har varit ett sånt där litet sött knyte en gång i tiden. Helt oskyldiga, rena små barn. Innan man växer och blir finniga pubertetsungar som smygröker ciggisar, skolkar från mattelektionerna, kör trimmad moppe utan hjälm, snattar i affärerna, dricker sig stupfull och ligger och spyr i buskarna på valborgsmässoafton. Och innan man blir vuxen och börjar skattefuska, skita i att betala tv-licensen, köra bil för fort (förutom när man ser polisbilar och fartkameror), dra den ena nödlögnen efter den andra för att rädda sitt eget skinn.
Innan allt det har alla varit en sån där liten en. En sån som är nöjd bara den få äta mat, bajsa, kissa, sova och spy lite ibland. Och få hinkvis med kärlek förstås!
Det lilla knytet hade bara funnits utanför sin mammas mage i fyra dagar. Fyra små dagar!
Saga hette hon och var den yngsta människa jag hållt i min famn sedan mina syskon föddes och jag som ledsen tvåårig fick hålla i dem för första gången på BB.
När man hälsar en sån liten nyanländ människa till världen så ingår givetvis det obligatoriska bebissnacket som kan vara ganska spännande. Det handlade om bebisvikt, blöjor i olika kategorier (pampers är lyxblöjor som används vid speciella tillfällen då det verkligen måste hålla tätt), förlossningar, bebisar som är så stora när de ska födas att de fastnar med huvudet utanför och kroppen kvar i mamman så man måste knäcka nyckelbenen på bebisen för att den inte ska dö, navelavramlingar, bröstmjölkspumpning ....
Fantastiskt söta är de små liven i alla fall och vilken känlsa det är att hålla en så litenyttepyttegullig människa i sin famn. MEN det absolut bästa med att bara hälsa på den lille nyfödda är att när den börjar skrika, bajs eller spy är det bara att tacka för lånet och sträcka över det skrikande lilla paketet till sin mamma igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar