Ge mig nått som tar mig någonstans

Det känns som hela Sveriges befolkning befinner sig i desperat längtan bort från snö och kyla, femton lager kläder, genomfrusna tår och fingrar, bortdomnade strumpyxeben, isiga bilrutor, halka och allmänt snökaos. Jag är inget undantag. Jag längtar så förbannat mycket efter våren och sommaren! Väntar otåligt på den där dagen när man kan gå ut utan jacka, när man hör fåglarna kvittra och känner solens värmande stålar mot den vinterbleka huden.

Årets första dopp! När man skrikande

kastar sig i vattnet och fortare än kvickt är uppe igen för att sen high-fivea den man vågade tillsammans med.

Ligga på en brygga och bara må bra

Vara på födelsedags festival med fina människor och ballonger

Jag längtar efter ljumna sommarkvällar med bara ben, tunna klänningar, solvarm hud, sommarfräknar, grillkvällar, sand mellan tårna och glass i solen.

Jag vill ha grönt gräs, bilturer i kvällssolen med nervevade rutor och vinden i håret, uteserveringar, trädgårdsfester, vinkvällar på balkonger och på trappen till Storstugan.

Jag vill kunna ha blommiga tygskor på mig, sitta på en filt och röka vattenpipa och dricka öl med fina människor och ta kvällsdopp i sjön.

Jag längtar efter färska jordgubbar, soliga cykelturer, doften av solskyddsfaktor, FESTIVALSOMMAR och att se hur dagen gryr igen klockan tre på morgonen.