Pidiz: Länge leve sommaren, den som kom och gick igen. Snabbare än någonsin förut.

September. Den första offeciella höstmånaden och det märks. Sommaren är slut och startskottet har gått för omvandlingen från sommarklubbsnätter med bara ben, parkmys, lediga dagar i solen och känslan av att allt är så mycket enklare om sommaren, till massa lager-på-lager men ändå inte vilja vara utomhus längre än nödvändigt, snökaos, genomfrusna tår efter väntan på bussar som aldrig kommer, mörker och fem allmänt ovärda månader.

Lyckligtvis kommer det inte bli lika långt lidande det här året eftersom Cillan och jag den 28 December gör som flyttfåglarna; lämnar Sverigevintern och flyger till en sydligare kontinent och kommer inte tillbaka förrän det börjar bli vår igen.
Nu är det prick 109 dagar kvar tills vårt tre månader långa äventyr i Sydamerika börjar och det känns så underbart! Sommaren tog slut alldeles för snabbt (som den alltid gör) men det kommer inte behöva dröja mer än ett halvår tills jag kommer få uppleva värme och sommar igen utan det kommer komma lite snabbare nu. Och värmen är ju bara en av så många saker som jag ser fram emot och hoppas på!
Det ska bli så grymt kul att få använda (och framför allt utveckla och lära mig så mycket mer) spanska, uppleva latinokulturen på plats, fira nyår i Valparaiso, dansa mig svettig tills långt in på morgonen på någon fantastisk klubb i Buenos Aires, träffa massa roliga människor, lära mig dansa salsa, sola och bada på stränder i Viña del Mar och sydkusten i Uruguay, ta dagarna som de kommer och bara få så många oförglömliga minnen.

Men innan det så ska jag fylla ut höstens timmar och dagar med jobb och pengasparande. Sommarens lata dagar och massa fest är förbi (inte helt förbi såklart men mindre måste det bli) och så måste jag leta fram arbetsglädjen (eller åtminstone motivationen) och förvandla mig till någon form av arbetsmyra.

Sommaren gick fort, alldeles för fort. Men det blev en hel del fina dagar och kvällar och de såg bland annat ut såhär: