Det var en tjejkanot bestående av mig, Malin och Linnéa och en killkanot innehållandes Peppe och Johan som paddlade fram till ljudet av Malins trummande där hon satt i mitten av våran kanot. Vi steg i land, efter att först ha råkat paddlat in oss i massa vass vilket resulterade i smått hysteriska skrattattacker, på en liten ö och gav ut på jakt efter skogens guld, trattkantarellerna! Kantarellveteranen Malin förklarade för vår importerade italienare Peppe hur svamporna (italiensk svenska) vi letade efter såg ut "....som ett hål i mitten och gul fot" vilket gjorde att varje gång Peppe hittade nått som nästan liknade en kantarell skrek han "gul hååål".
När vi gett upp hoppet om att hitta några kantareller på ön gav vi oss iväg med våra kanoter igen och hade kanotbattle med sången "jag vi har vårat glada barnasinne kvar, säg har ni erat glada barnasinne kvar?" där det gällde att hela tiden överrösta den andra kanoten när det var vår tur att sjunga. Spårade dock ur ganska snabbt och vi satt mest och skrek hysteriskt..
Sen band vi ihop kanoterna och paddlade som en båt och förvandlades till en indianstam med vår egen stamsång som mest lät som ett förrymt dårhus.
Sen band vi ihop kanoterna och paddlade som en båt och förvandlades till en indianstam med vår egen stamsång som mest lät som ett förrymt dårhus.
På kvällen gick jag, Linnéa och Peppe på Flickan som brände elden (trodde Peppe att den hette) på Sigtunabion. Peppe innan bion: "ni får berätta sen vad den handlade om." Peppe efter bion: "var den bra?" Svaret var ja.
Efter bion bjöds det på bröd, ost och päron av Peppe på skolan och Linnéa och jag hade kärleksfilmspepp på hennes rum. Vi måste se 500 days of summer!
Sen rökte jag slimciggaretter med Linnéa och Johan ute vid bänkarna och blev nostalgisk när minnena från Polenresan dök upp, när jag, Milli och Anton hängde på kvällarna och hade djupa fina samtal kedjerökandes sheciggisar.
Efter bion bjöds det på bröd, ost och päron av Peppe på skolan och Linnéa och jag hade kärleksfilmspepp på hennes rum. Vi måste se 500 days of summer!
Sen rökte jag slimciggaretter med Linnéa och Johan ute vid bänkarna och blev nostalgisk när minnena från Polenresan dök upp, när jag, Milli och Anton hängde på kvällarna och hade djupa fina samtal kedjerökandes sheciggisar.
"Ska vi shea lite?"
Åh Nostalgi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar