Nils är från Australien men har en svensk mamma och har bott i Sverige några år när han var mindre och han pratar alltså svenska (ibland med ganska mycket australiensk brytning). Han ser supersvensk ut med sin blonda kaluffs och första gången vi träffades var när vi hade vårt första episka vattenkrig ute på gatorna i Tupiza. Det var Nils, Cecilia och jag som krigade mot alla latinos! Det är i krig man lär känna människor på riktigt och vi var alla tappra krigare! När vi sen kände oss tillräckligt genomblöta och nedskummade drog vi och käkade pizza och lyckades övertala Nils (som egentligen skulle åka vidare från Tupiza inom en timme) att strunta i bussen och stanna kvar och göra 4 dagarsturen med oss istället!
Den fjärde och sista platsen i jeepen gick till Georgesito, även han blond och supergringo med sitt långa hår och lugg, från England. Vi hjälptes alla åt att lära honom svenska (eller mest jag och Cill kanske) och George han gick igång hårt på att ropa "jävla kanelbulle" (eller mer utalat: "yabla kamelbule") till oss när vi förklarat för honom att det är ett väldigt väldigt fult ord som man ska vara försiktig med att använda, bara när man är riktigt arg, eller när man vill vara riktigt kinky i sängen.. Han undrade vad det betydde exakt och vi kom överens om att det var något i stil med "satans whore"..
Vi var i Sucre under den största carnaval veckan/veckorna. Den riktiga carnavalen pågick egentligen i Oruro, en annan stad i Bolivia, men det var minst sagt "livat" i Sucre också! I ungefär en veckas tid pågick det ett konstant vattenkrig ute på gatorna samt att ett antal orkestertåg paraderade gatorna tillsammans med random party och danssugna människor som följde med tågen. Orkestertågen höll verkligen igång 24/7, oavsett väder och tid på dygnet. Ibland tokregnade det verkligen ute men de kämpade tappert vidare, iklädda sina ponchos, spelandes på samma glada trudelutt om och om igen!
Det ständiga vattenkriget var inte nådigt heller. Jag kan inte säga att jag förstår hur det känns att leva på ett ställe där det pågår ett riktigt krig, men det här var nog så nära man kan komma under fredliga (och glada förhållanden)! Så fort man skulle gå utanför dörren fick man utrusta sig med ponchos och hoppas sitt allra mesta på att ingen skulle komma upp i närkamp och spräcka en vattenbalong innanför ponchokragen.. För det mesta misslyckades man. Det var alltid en övervägelse om man skulle ta på sig ponchon och på så sätt signalera att man absolut inte ville bli blöt och alltså fresta folk ännumer till att faktiskt lyckas blöta ner en, eller om man skulle chansa utan och dansa sig fram på gatorna och försöka utstråla jag-bryr-mig-inte-ett-dugg-om-jag-blir-blöt och hoppas att folk inte skulle tycka det var lika kul då!
För det mesta räckte det med att det syntes att vi var gringos för att trigga alla latinos att spraya ner oss med skumspray, vattenpistoler och peppra oss med vattenbalonger!
Man gick alltid runt på helspänn, berädd på att när som helst få en vattenbalong kastad hårt i ryggen, ständigt tittandes över axeln och med huvudet vänt in mot närmaste vägg för att undvika att bli träffad i ansiktet.
Självklart var vi med och krigade tillbaka flera gånger men man pallade inte göra det varje gång så fort man bara ville ut och hitta något att äta.
Men när vi gick in för krigandet, då jävlar blev det krig!
En gång var vi ett gäng från hostlet som gav oss ut i samlad tropp för att kriga tillbaka och det lyste verkligen GRINGOS om oss på mils avstånd. Alla latinos slutade kasta på varandra och allt fokus hamnade plötsligt på den lilla dumdristiga grupp med gringos som hade vågat sig ut på gatorna. På det stora torget var det heeelt galet! T.o.m gamla tanter poch gubbar som knappt kunde stå upp för egen maskin var med och krigade och försökte att scorea en gringo!
När vi var färdigkrigade fanns det inte en torr fläck på hela mig, min käka var uppsvullen efter att någon fått in en fullträff rakt i ansiktet på mig och ett antal blåmärken prydde min kropp på flera ställen. Men kul hade vi!
Den största krigardagen i ett soligt Sucre!
Påväg hem i en taxi och alla vägar okuperades av orkester och danstågen. Vi tappade tillslut tålamodet och sa att vi skulle gå hem istället. George hann inte mer än sticka huvudet utanför taxin när någon fick in en fullträff med en vattenbalong rakt i hans blonda kaluffs! Vi stannade i taxin istället. :P
Det kändes precis som att vi åkte på safari när vi nyfiket kikade ut genom fönstrena på taxin och såg alla vilda människor utanför!
Vi dansade runt tillsammans med de stora orkester och dansmassorna som drog runt efter gatorna. Sjukt kul! Och för att hålla sig någolunda torr så var det bästa stället att gömma sig mitt ibland fienden!
Nils i sitt esse efter en partynatt i Sucre.
Det är svårt att förklara hur kul vi har haft åt det här klippet men under resan så var det många olika Astrid Lindgrens citat som slängdes in i diverse konversationer som t.ex.:
"Jag har inget barn!" (Ronja Rövardotter: Mattis rider runt i skogen och skriker att han inte har något barn, för att Ronja har svikit honom och flyttat ut i skogen med Birk)
Du tappade en graaaan!" (Lotta på bråkmakargatan: när elaka granförsäljaren tappar en gran från sin lastbil)
Här försöker jag filma Nils Einstein/möss frilla (som vi också dog av garv åt) och han börjar bara ropa ihopblandade Astrid Lindgren citat med sin australienska brytning.
