Córdoba

Vårt andra stopp i Argentina blev Córdoba som är Argentinas näst största stad och en riktig studentstad. Vi bodde på Link hostel som hade jättebra recencioner med mycket fest, bra läge och plats för många glada backpackers. Till vår besvikelse var hostlet nästa tomt! Vi vet inte riktigt varför men det verkade på en av de andra hostelgästerna att det tydligen var rätt tomt på flera andra hostel också i Córdoba. Som om det knappt var några tusrister där? Jätteknepigt kändes det i allafall och det var synd att det inte var fler folk på vårt hostel för det verkade som att det var riktigt bra drag där, när det fanns gäster.. Vi blev iallafall ett tappert partysuget gäng som styrde ihop en klassisk förfest med ölspel på hostlet och sen drog vidare ut i fredagsnatten/lördagsmorgonen.

Man går verkligen ut sent här i Argentina! När folk börjar gå hem från klubbarna i Sverige vid 03 tiden är det dags att ta sig ifrån förfesten här! Sen håller det mesta på till 06 tiden och är man inte färdigfestad då finns det flera klubbar som stänger senare.

Det var bra med fest i Córdoba och på lördagen ville vi gå ut igen och frågade Diego som jobbade på hostlet om något bra ställe. Han sa att han hade en kompis (Diego el Rasta) som jobbade på en av de största klubbarna och att vi skulle gå dit och säga att vi stod på listan under Diego el Rasta. Sen skulle vi gå till andra våningen och beställa öl av honom och hälsa från hans kompis på Link hostel så skulle vi få gratisöl. Vi tyckte det lät som en bra idé och jag övade på hur jag skulle säga´till vakterna: "estamos en la lista de Diego el Rasta" utan att staka mig på hans namn. Haha.  

Det var inga problem att komma in och sen letade på självaste Diego el Rasta i baren, hälsade på honom och fick gratisöl som utlovat. :P Sen trängdes vi på de fullproppade dansgolven tills musiken tystnade och klubben stängde.

På söndagen var det ca 40 grader ute och vi tyckte att en passande söndagsunderhållning var att gå till den stora parken i Córdoba där det fanns en 100 år gammal pool.

När vi, efter vad som kändes som en evighetsvandring under gassande ökensol, tillslut kom nådde vattenhålet, såg vi till våran fasa att det var väldigt många andra som också hade tänkt likadant som vi.. Kön in till poolområdet var inte nådig men vi gick snällt och ställde oss sist i den. Efter ett tag såg en av vakterna oss och kände igen oss från dagen innan när vi bara hade varit och kollat in stället lite. Han tog med oss förbi kön och sa åt killarna i kassan att vi var svenskar, vilket tydligen innebar att vi slapp betala och det var a att traska in. *Älskar positiv särbehandling!*

De var fullt med folk, massa musik och de körde Batchata.lektion vid poolen som vi såklart var tvugna att vara med på! Cillan fick vara killen som vanligt. ;)

Senare fortsatte vi dansa batchata i köket medan vi lagade mat på hostlet. "ett-två-tre-upp-ett-två-tre-upp, ahh pastan kokar över!"

En dag var det storm i Córdoba. Regnade, åskade, haglade snöbollsstora hagelbollar, träden gick sönder och gatorna blev till mindre floder. Istället för att sitta inne och sura över att det regnade drog vi på oss bikinisarna och sprang ut på terassen och dansade regndans istället! Och det är exakt lika kul att leka i regnet nu som när man var liten!

En annan dag gjorde en utflykt till en liten ort som hette Alta Gracia. Där kollade vi in huset som Che Guevara växte upp i, besökte en fin gammal kyrka och hittade ett helt vanligt "disketthus" bland alla ljus och tackskyltar till helgonet. Senare på kvällen var det gatufest med en stor parad med människor iklädda folkdräkter från massa olika länder i världen.




Vid trafikljusen hittar man många som tjänar pengar genom att exempetvis jonglera, tvätta bilrutor eller andra konststycken framför bilarna som stannat för rött.

  

 

 

Vi blev överlyckliga när vi såg att Titanic gick på 3D bio! Lyckan var dock kortvarig när vi såg att premiären var 12 april.. :(



Calle 13! :)

Diego el Rasta i egen hög person. ;P

- Frida kom, jag har hittat nått konstigt!
- Men Cillan, det där är ju bara ett helt vanligt disketthus!

En söt liten kille rapporterade från "Los Colectividades en Alta Gracia"

Situation Salta

Just nu sitter jag på min säng på vårat hostel i Salta, som vi förhoppningsvis ska ta oss vidare ifrån imorgon bitti. Vi blev kvar här några dagar längre än planerat eftersom att vägen som skulle ta oss till Bolivia tydligen hade regnat bort. Nu verkar den vara tillbaka igen och vi gör ett nytt försök imorgon, med nya bussbiljetter, "dubbeltrosa" och hopp om framtiden!
För er som undrar så är "dubbeltrosa" ett ännu smartare sätt att förvara sina viktiga papper, pass, usbminnen och annat superviktigt som inte får komma bort vid ett eventuell multi-rån där precis alla ägodelar går förlorade. Du klär helt enkelt på dig två par trosor och i utrymmet som bildas mellan de både tygsnuttarna placerar du dina viktigaste ägodelar och sen är det bara att hoppas att de inte upptäcks vid ett eventuellt kroppsvisiterings-rån. Smart va? *hellre en trosa för mycket än ett pass för lite*

Idag var en sån där dag när vi kände att en klassisk videoblogg skulle vara på sin plats! Så varsegod, Cillan & Frillan rapporterar om det aktuella läget på hostlet i Salta, Argentina, Sydamerika, Världen... Enjoy!
'

Lyssna!

De här två låtarna spelas verkligen ÖVERALLT här i Chile och Argentina och de roliga är att båda är på portugisiska. Jag trodde att "sommarplågorna" här ändå skulle vara låtar på spanska men icke! Hur som helst är de riktigt bra!

Mendoza

Efter Santiago åkte vi vidare till Mendoza och Argentina.
Vi stötte dock på lite problem när vi skulle gå på bussen och jag insåg att jag inte hade den där superduperviktiga bibelbladstunna imigrationslappen som vi fick på planet när vi landade och som vi ABSOLUT INTE fick tappa bort, annars skulle vi inte kunna komma in i ett annat land.
Jag letade och letade i påsen bland alla viktiga papper och pass men det var borta.. Busspersonalen lät mig gå på ändå och sa att jag skulle låtsas leta efter det när jag kom fram till tullen, som om jag precis hade tappat det. Jag övade på min oroliga, ledsna, förvirrade jag-har-precis-tappat-min-superviktiga-lapp-men-snälla-låt-mig-komma-in-ändå!  min som jag skulle visa aduana.
Vi åkte 4 timmar tills vi kom till gränsen och alla skulle gå ut och ställa sig i kö till pass (och viktiga pappret) kontrollen. Gränsen ligger i Anderna så det var ganska kallt att stå där nyvaken mitt i natten i lite för lite kläder och vänta.. Jag stod och övade på hur jag skulle säga på spanska att jag hade mitt papper när jag gick på bussen men att det var borta nu och jag har letat och letat men hittar det inte! *lätt panik i rösten*
Jag behövde dock inte använda mig av mina skådespelartalanger eftersom att en av busspersonalen gick in i passbåset och pratade med kvinnorna som satt där och sa att jag inte hade min lapp. De tittade på  mig och log ett "var-inte-orolig-det-här-ordnar-vi-du-är-ju-bara-en-förvirrad-liten-turist" leende och så tittade de lite extra i mitt pass, sen fick jag en stämpel och en ny imigratinslapp och så var det klart. Tack aduana, jag lovar att inte tappa bort min nya lapp! :)

Vi kom fram till Mendoza tidigt på söndag morgon och stannade på stationen tills det började ljusna, för att sedan vandra genom ett ganska ödsligt Mendoza till vårat hostel.
Senare under dagen tog vi oss ut på staden för att leta på ett ställe att äta och köpa mat till kvällen att laga på hostlet, vilket visade sig  vara ett i princip omöjligt projekt. Allt var ju stängt hela söndagen! Inte en endaste mataffär öppen under hela dagen! Bara några små kiosker och ett och annat litet café. Och nästan tomt på gatorna, knappt en människa ute. Det kändes lite som att vandra runt i en spökstad. :P Vi hittade tillslut ett öppet McDonalds som kunde stilla vår hunger. De skrattade i kassan när Cillan frågade efter en hamburgare "sin carne". Vi kommer till Argentina, världens köttigaste land och ber om att få mat utan kött i. Men sen fick hon bröd med grönsaker i.

Vi märkte ganska snabbt att de tar det här med siesta på största allvar här i Argentina för det är väldigt svårt att hitta någonting öppet mellan ca 12-17. Det passar inte alls våran dygnsrytm som vi är vana med men det är bara att vänja sig!  Vi gör samma misstag gång på gång och går upp runt 10 och är redo att ge oss ut på staden lagom tills alla affärer och restauranger stänger.

Vi hade hört väldigt mycket bra om Mendoza innan vi kom dit, att det skulle vara en jättefint och helt fantastikt, men även väldigt väldigt varmt. Men vi kände att inget av det riktigt stämde.
Första regnet och åskan på resan var i Mendoza och relativt grått väder över lag. Sen kändes det som att det inte alls fanns så mycket kul att göra, eller att vi i alla fall missade vad det var.

Vi gjorde dock en cykeltur runt vingårdar en dag vilket var riktigt nice! Vi tog bussen en halvtimme utanför Mendoza, hyrde cyklar hos Mr. Hugos, fick varsin karta på var vingårdarna m.m låg, några rekomendationer på de bästa ställena och sen var det bara att ge sig iväg.
Vi cyklade skrattandes och sjungandes efter vägarna (blev tvungen att uppfylla min idyll-bild av hur det skulle vara att cykla mellan vingårdar) med solen skinandes i ansiktet.
Vi tog sällskap med två killar från Israel som skulle till samma ställen som oss, cyklade fel ibland, provade viner, marmelader, oliver, öl och mer vin, blev lite fulla, cyklade vidare till nästa ställe och förstärkte onykterheten, käkade empanadas till lunch/middag och hade en riktigt fin dag! Det var lite ostabilt mot slutet att cykla men det gick bra ;)
Givetvis lärde vi dem några Fucking Åmål citat i vanlig ordning.

När vi kom tillbaka från vinturen och var påväg hem till hostlet ledde vår nyfikenhet oss in i en jättestor lokal där det pågick någon sorts hetsig katolsk gudtjänst där de frälste massa folk, både uppe på scenen och sen gick det runt folk ute i publiken som gav dem som ville (och det var många som ville) frälsning genom att hålla i deras huvuden, ropa en lång ramsa på spanska och sen befria dem från allt som tyngde dem. Väldigt mycket sektkänsla. Cillan blev frälst. Vi kände oss lite som när man var liten och följde med till kyrkan och
hela tiden fick hålla sig för skratt bara för att man verkligen inte får börja skratta.
Men det var intressant!

Marmelad och olivoljeprovning.

Likörer. Öllikören var intressant!

Vinmuseum