Hur kan det komma sig att jag skickar fula vykort hem till dig?

Ett helt år har gått sedan den där natten hos Anton då allt gick från en fin vänskap till nått annat, större. Ett väldigt fint minne. Förvirrat, men fint. Tankar snurrade, känslor fladdrade runt tillsammans med fjärilarna i magen.Vi kysstes försiktigt och sov i varandras armar hela natten. Eller, jag sov i alla fall lite. Anton hade varit vaken mest hela tiden.
Vi vaknade upp nästa dag till en strålande sol som sken rakt in genom fönstret på oss. Och det var början på vår tid tillsammans.

Nu har det gått ett helt år sedan den dagen. Det skulle givetvis firas! Med picknick för två på Loppholmarna. Och en hund också förresten. Och blåst! Herrejävlar vad det blåste! Klyschig som jag ibland är hade jag föreställt mig en solig varm och vindstilla picknick, allt perfekt. Vi skulle mata varandra med vindruvor, käka ost och kex, mysa på filten och bara njuta av varandras sällskap.
Det mesta blev ju ändå som jag hade tänkt mig, förutom vädret. Påväg mot Loppholmarna gick vi mot en blå himmel med vita fluffiga moln, men vände vi oss om och tittade på himlen där var det ett enormt svart moln som följde efter oss. Vi raskade på stegen, som för att hinna före ovädersmolnet och hinna ha våran mysiga picknick innan regnet kom. Utrustade med ett stort paraply var vi fast beslutna att genomföra vår picknick. Ösregnet kom aldrig. Istället lyckades det hysteriska blåsvädret att flytta det bort från oss. Blåsvädret försökte även ta med sig pastasallanden vi kämpade med att äta på våran rutiga lilla picknickfilt. Hunden Lipton som sällskapade oss satt mest var rädd för den hårda blåsten men ibland jagade han vindruvorna som Anton och jag roade oss med att skjuta mellan våra munnar och när vi inte såg försökte han käka upp pastasalladen vi ställt ifrån oss.Trots detta (eller kanske just på grund av detta) hade vi en riktigt värd picknick.

När det blåser kallt lånar fina killar ut sin jacka till sin tjej och gosar lite extra med henne.
När det blåser kallt myser fina killar på en filt med sin tjej och har kul med vindruvor.
När det blåser kallt häller fina killar upp vin i plastmuggar och ger sin tjej massor med mysiga pussar.
När det blåser kallt skrattar fina killar tillsammans med sin tjej, säger konstiga saker och skrattar lite till.
Anton är just en sån fin kille.

Karkvist kusinträff & Elinferre

Lördag en varm försommarkväll i slutet av maj, ett gäng glada Karlkvistkusiner med sina tillhörande andra halvor, två grillar, medtaget eget dricka och grillbara grejjor, peppo humör, klockan 17.00 hos Stina, Sussie och Wilma!
Det var god välkomstdrink, tipspromenad med frågor om alla medverkande i kusinträffen, grillning, snack, körrebörrevins nostalgi (för mig), lekar: "ge paketet till...", "psykologen" "dra frågan ur en burk och svaret ur en annan", magkrampsskratt, solnedgång, salongsberusning.

Värdparet - Stina & Sussie

Värdtösen - Wilma

Kusinerna

*- Har du någon gång haft en trekant?
- Jag försöker. *

Festen fortsatte sedan vidare för mig till en annan del av Hagaberg, på Norevägen i det röda radhuset bredvid det gula! Elin -festfixaren hade gjort det igen och det var dans på altanen, på stolar, falsksång till Aha - take on me, nostalgitripp med hjälp av Fronda - rullar fram och Jonas och jag var soulmates ännu en gång när det gäller musiken man lyssnade på i högstadiet.

Dilemma: gå naken i en hel månad och leva ditt liv som du brukar eller ha en clown som satt fast på din ena hand ett helt år (du har ingen aning om vad för slags clown det blir)?




Osthyvelsmys

Störtdykning

Igår skulle jag gå på toaletten på jobbet, en ganska vanlig föresteelse då inkomster allt som oftast resulterar i behov av utgifter, vilket så var fallet även denna gång. När jag hade gjort vad jag skulle och böjde mig över toaletten för att trycka ner spolknappen, hade min mobil kommit på den utomordentligt dåliga idén att göra spiken rak ner i toalettstolen. Den hade inte bara kommit på idén, utan genomförde den också! Rakt ner i fördärvet bara, shickabom kablam(!) (eller "plums" som det också lät). Jag var såklart inte sen att dyka ner med handen för att fiska upp fanskapet innan den skulle hinna spolas iväg hela vägen till reningsverket. Det var bara att rädda det som räddas kan! Fort upp, tvätta händerna och plocka isär mobilhelvetet för att låta den torka. När jag senare monterade ihop den verkade den till min glädje fungera som vanligt (d.v.s. med vissa "charmigt" ologiska beteenden som den har). Men min glädje avtog ganska omgående då jag upptäckte att den numera har förmågan att själv höja ljudvolymen till max där den står och blippar som besatt för att tala om det inte går att höja mer, börja spela in egna röstklipp, sätta på och stänga av sig, flippa mellan alla siffror helt okontrollerat och vägra slå in pinkoden NÄR den ligger på betryggande mänskligt avstånd.

Nu ligger den och vilar på elementet i ett sista desperat försök att torka ut det vatten (och eventuellt kiss) som kan vara kvar i den.


Över och ut.

One of these days

Som ögon när barnen är små

Igår var en fin dag.
Jag fick hålla en nykläckt bebis i min famn, betrakta den söta lilla miniatyr människans olika miniatyr kroppsdelar. De minimala fingrarna, de millimetersmå naglarna som man nästan måste kika på med lupp för att kunna se, de pyttesmå lena fötterna, de minifjuniga benstumparna, den yttepyttiga gullnäsan på det, i förhållande till minikroppen, gigantiska huvudet.
Jag blir sådär förundrad och fashinerad över livets självklartheter vid sånnahär tillfällen. Tänk att alla har varit ett sånt där litet sött knyte en gång i tiden. Helt oskyldiga, rena små barn. Innan man växer och blir finniga pubertetsungar som smygröker ciggisar, skolkar från mattelektionerna, kör trimmad moppe utan hjälm, snattar i affärerna, dricker sig stupfull och ligger och spyr i buskarna på valborgsmässoafton. Och innan man blir vuxen och börjar skattefuska, skita i att betala tv-licensen, köra bil för fort (förutom när man ser polisbilar och fartkameror), dra den ena nödlögnen efter den andra för att rädda sitt eget skinn.
Innan allt det har alla varit en sån där liten en. En sån som är nöjd bara den få äta mat, bajsa, kissa, sova och spy lite ibland. Och få hinkvis med kärlek förstås!
Det lilla knytet hade bara funnits utanför sin mammas mage i fyra dagar. Fyra små dagar!
Saga hette hon och var den yngsta människa jag hållt i min famn sedan mina syskon föddes och jag som ledsen tvåårig fick hålla i dem för första gången på BB.
När man hälsar en sån liten nyanländ människa till världen så ingår givetvis det obligatoriska bebissnacket som kan vara ganska spännande. Det handlade om bebisvikt, blöjor i olika kategorier (pampers är lyxblöjor som används vid speciella tillfällen då det verkligen måste hålla tätt), förlossningar, bebisar som är så stora när de ska födas att de fastnar med huvudet utanför och kroppen kvar i mamman så man måste knäcka nyckelbenen på bebisen för att den inte ska dö, navelavramlingar, bröstmjölkspumpning ....

Fantastiskt söta är de små liven i alla fall och vilken känlsa det är att hålla en så litenyttepyttegullig människa i sin famn. MEN det absolut bästa med att bara hälsa på den lille nyfödda är att när den börjar skrika, bajs eller spy är det bara att tacka för lånet och sträcka över det skrikande lilla paketet till sin mamma igen!

Global Festival

På en liten fin ö, där gråa ulliga små får och lamm glatt skuttar runt, där kossorna idisslar gräs i sina hagarna i lövskogen, där allt som förtärs ska vara ekologiskt odlat, rättvisemärkt och närproducerat. Där på den söta lilla ön, som endast förbinds med fastlandet av en liten smal grusväg, finns folkhögskolan Biskops-Arnö.
Biskops-Arnö är för mig synonymt med Elin, Ewe och ekologer. Ekologer som ordnar festival! Tillsammans med sina andra ekologklassisar. Men inte vilken festival som helst, utan en GLOBAL festival. En festival för världen helt enkelt. Och kanske lite extra för organisationen CIREP som arbetar med ekologiskt jordbruk och landsbygdsutveckling i Indien.

Global festival innebar i allafall:

roadtrip, fullpackad bil, jeansjackor, indisk mat, Peace & Love på gräsmattan (och i livet), Yoga på gräset i solen, klänningar som åker upp, politisk dockteater, bidisar, trelager-shots, musik, öl och bandspelningar i solnedgången på kullen, dansdansdans!, eldshow, varm i benen, mer dans, solglasögon, varma tröjor, vakna i smällvarmt festivaltält med alldeles för mycket kläder på sig - känsla, fågelkvitter utanför sovsalsfönstret, skyll-dig-själv huvudvärk.

Precis som det ska vara!

Strike a John Lennon pose

Dansdansdans