torsdag 8 december 2011

Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer.

Förra veckan fick jag veta att Noah, min komikervän som jag lärde känna i våras, hade dött en vecka tidigare och först verkade det som att han hade tagit livet av sig.. Det var en sjukt sorglig kalldusch av verkligheten som sköljde över mig. Jag fattade verkligen inte först vad det var jag satt och läste på hans wall på facebook:
"Jag finner inga ord! det kan inte vara sant.."
"mitt hjärta går sönder.. vila i frid Noah"
"Du var inget annat än perfekt. Det var alltid roligt att se dig och du bjöd verkjligen på dig själv. Du hade så mycket mer att tillföra denna förkantiga värld.."

Jag kunde verkligen inte ta in vad det var jag läste!
Jag hade precis tittat på hans klipp från RAW-färskingar på kanal 5 play (Mårten Andersson hade valt ut ett antal okända komiker på olika stand-up klubbar runt om i Sverige, som han tyckte hade talang och som han ville ge en chans att komma med i nästa säsong av RAW Comedy. Jag och Milli var på Grönalundsteatern och såg Noahs och de andra färskingarnas uppträdanden som filmades av kanal 5, och som sedan skulle läggas upp på webben där den bästa skulle röstas fram och vinnaren skulle få en plats i nästa säsong av RAW).
Jag gick in på hans facebooksida för att se om han själv hade skrivit något om att folk skulle rösta på honom och hade tänkt skriva något glatt och peppande medelande om att vi skulle hjälpas åt att samla röster på honom, och så ser jag allt som står skrivet där..  
Jag satt bara och stirrade på skärmen, skrollade neråt och läste inlägg efter inlägg men kunde inte fatta.. Är Noah DÖD??! det måste vara ett skämt?? Men vem skämtar om nått sånt? Men det kan inte vara på riktigt!! Finns han verkligen inte mer?? Han skulle ju bli RAW-kändis! Hans komikerkarriär hade ju precis börjat komma igång på riktigt.. Han var ju så glad för det.. Fina Noah.. Du kan ju inte bara försvinna!

Det värsta var ändå det som Noahs bror skrev, det gjorde så fruktansvärt ont att läsa. Så mycker smärta, så mycket förtvivlan:
"Jag kommer aldrig förlåta dig för det här. Du anar inte hur ont det gör, jag kan inte andas, jag ver inte vart jag är när du är på nån annan sida, jag hatar dig jag hatar dig, jag vill bara slå dig så hårt. Det kan inte vara sant. Inte än. Jag älskar dig så mycket, brorsan. Det står helt stilla i bröstet och plötsligt kan jag inte gråta längre. En vecka sen sa du att du hade en dröm där jag dog och du vaknade i panik. Jag vet inte vad liv betyder längre. Det gör så jävla ont."

Det är så hemskt när alldeles för unga människor dör. Då inser man hur fruktansvärt skört livet är och hur lätt det plötsligt kan ta slut.

Först verkade det som att Noah hade tagit livet av sig, vilket gör det hela ännu mer tragiskt och det uppstår så många frågor. VARFÖR? Hur kan man bestämma sig för att det inte finns någor mer att leva för? Hur klarar man av att ta sitt eget liv? Hur kan det gå så långt?
Sedan har hans familj sagt att han dog av en långvarig lunginflammation och hjärtflimmer. På något sätt känns det mycket lättare att hanskas med. Att han inte själv valde att dö och lämna så många sörjande människor efter sig, utan att hans kropp valde att ge upp. Otroligt sorgligt men på ett helt annat sätt..

Noah var verkligen speciell. Han var långt ifrån en dussinmänniska som kunde passera förbi obemärkt. På standup klubben Big Ben (där jag såg honom uppträda för första gången och flera gånger efter det) brukade de presentera honom som "den beatboxande standup transan från Luleå, Noah Johansson". Han hade verkligen sin egen stil och jag tror att han hade kunnat gått väldigt långt som komiker. Han var jävligt rolig och speciell, inte bara för sin klädstil utan hela hans person.

Vila i Frid fina Noah.


söndag 20 november 2011

Let you body decide where you want to go. high or low. fast or slow.

Nu är det snart bara en månad kvar tills jag och mi prima de segundo sätter oss på planet från ett mörkt och kallt vinterSverige mot värmen, sommaren och äventyren i Sydamerika! Jag börjar bli lite nervös men samtidigt bara mer och mer taggad ju närmare vi kommer den 28 december.

Jag vill bara uppleva uppleva uppleva!
Jag känner mig lite som ett barn som längtar efter julafton. Det pirrar i magen av förväntningsfjärilar och lite nervositet.

Det här är ju min första riktiga långresa. Eller okej, 5 veckors tågluff i Europa är ju också ganska länge men den här gången är det tre månader på andra sidan jorden. Tre månader är lång tid när man är ute och reser. Fatta hur många nya intryck och upplevelser vi kommer ha fått på den tiden!
Och hur mycket mer spanska vi kommer ha lärt oss efter de här tre månaderna. För det hoppas jag verkligen att vi gör!
Jag har verkligen kommit in i spanskapluggandet nu och vill bara lära mig hela tiden, ganska mycket för att jag börjat fatta att det inte är långt kvar tills vi drar och ju mer vi kan innan vi åker desto lättare och roligare kommer det ju att vara!
Det är så kul med spanskan de gånger när man känner att man faktiskt förstår, att man trots allt har lärt sig mycket om man jämför med när vi började plugga. För då kunde jag ju absolut INGENTING.
Jaja, förutom: "Hola" ,"Una cerveza, por favor!" och de där fraserna som är det enda man kan på spanska om man inte kan spanska. Haha.
Jag är verkligen helt inne i spanska-tänket och försöker ofta tänka hur jag skulle ha sagt det jag nyss sa på svenska, på spanska istället. Och varje gång jag kollar upp min översättning och ser att den stämmer blir jag lycklig som ett barn (även om det är en jätteenkel mening) :)

Jag är så glad också att jag ska göra den här resan med min fina älskade Cecilia! Att vi kommer att dela så  många sjuka, roliga, spännande, jobbig, mysiga, intressanta, fina, pinsamma, knäppa och helt fantastiska upplevelser tillsammans på en ny spännande kontinent.
Vi kommer nog garanterat att bli väldigt trötta på varandra då och då och säkert bråka en del, det vore ju nästan konstigt annars eftersom vi kommer umgås 24/7 i tre månaders tid. Men jag tror verkligen att vi kommer att kompletera varandra på den här resan, lära oss väldigt mycket om varandra och få ännu starkare band mellan oss.


lördag 12 november 2011

One night in Housevillage

För några fredagar sen körde jag, Erica och Helena en lite photosession här hemma i Husby. Jag jobbade på min ghettostyle och Erica fotade. Jag ÄLSKAR verkligen hennes sätt att fota! Hon fotar verkligen med känsla och ofta ganska vemodigt. Det är fint.
Kolla in hennes bildblogg här: http://femtaktsfilosofi.blogspot.com/




måndag 7 november 2011

The seasons have changed and so have we

Hösten är för mig ofta förknippat med förändring och förnyelse.
Det är då människor börjar nya utbildningar, flyttar till en ny stad, lämnar det gamla och börjar bekanta sig med något nytt. Det är då man börjar komma tillbaka till ett något mer "seriöst" och ansvarsfullt liv med mer jobb, färre mitt-i-veckan-fester, plugg, träning och lite mer struktur i vardagen till skillnad från sommaren som känns mest som en lång semesterfest.

För mig känns det i alla fall som att den här hösten fört med sig en del nystarter.

Jag har bytt ut inneboendelivet i Örnsberg, Röda linjen och södra delarna om stan mot Blåa linjen (även kallat "orientexpressen") och samboliv med söta Ericisen i en tvåa i Husby.
Jag trivs grymt bra med att dela lägenhet med en kompis och att tillsammans kunna sätta upp egna regler (inte för att vi direkt har några) och göra mer som man vill istället för att behöva anpassa sig som inneboende.
Jag tycker det är lite kul också att bo i Husby, som ligger i samma område och har typ samma rykte som Tensta, Rinkeby och andra invandrartäta "problemförorter".
Folk kollade lite konstigt på mig när jag sa att jag skulle flytta till Husby och sa saker i stil med: "men du kan ju inte bo i Husby! Det är bara invandrare där, det är farligt, du kommer aldrig kunna gå själv på kvällen/natten!"
Men jag märker inte alls av att det skulle va så himla farligt här, alla sånna rykten är alltid så överdrivna och även om det varit mer (och såklart ibland även fortfarande är) problem och om det förbättras så är ryktet ändå svårt att tvätta bort.
Men jag är inte alls rädd för att gå hem själv från tunnelbanan på kvällen/natten (ja mormor jag måste tyvärr göra det fast jag vet att du inte gillar det). Jag har dessutom bara 2-3 minuter att gå, det är upplyst och genom mitt bostadsområde (där det nästan bara bor barnfamiljer) så det är ingen fara!
Visst tillhör jag en minoritet som helsvensk här, det går inte att komma ifrån. Enligt Wikipedia (haha bästa källan) är antalet invånare med utlänsk bakgrund i Husby 82,7 %. Förutom att bara titta sig omkring på människorna runt en så märks det även bland annat i mataffärerna där det finns hyllor med massa speciella varor som man aldrig skulle kunna hitta på t.ex. ett Östermalms ICA.
Hur som helst så trivs jag bra i Husby! :)

Förutom att bara bo i Husby den här hösten så fördriver jag tiden med att försöka kombinera: Heltidsjobbande på Arlanda
Klättring (Cillan och jag har tagit grönt kort nu :)
Spanskaplugg (det känns som jag blir mer och mer motiverad ju närmare resan vi kommer!)
Friskis & Svettis träning (oftast de olika danspassen som är roligast och anledningen till att jag skaffade ett kort från början)
Träffa fina människor
Kolla på StandUp (speciellt när Noah kör)
Och såklart hinna med att dricka en eller annan öl ibland och dansa loss på någon nice klubb!


Leka med älsklings Millan!

Söta spanskaklassen!

Häng med min vite bror på jobbet

Husby

Påväg hem från tuben i Husby

Spanskaplugg en regnig dag hemma i köket

Myshäng på ballen!





Nöjd tjej som tagit Grönt kort!

Noah kör på Big Ben!

Hälsa på Stinisen i Malmö och Rosengård (även kallat Rosis)

Rosengårdshumor. :P (Läs den lilla texten)

En suddig Stockholmsnatt

Jag fick en blombukett av fina Millan när vi skulle ha lördagsbakis häng, eftersom fredagen blir lite knäpp på olika sätt.

Hälsa på hemma och gosa med älsklingssyster och älsklings Novisen! <3

Halloweenfest och utklädnad. Mattias va bästa! :D

Öla på Kophangang med Dan från jobbet!


Sitta i Crew base med finaste utsikten!

fredag 9 september 2011

Länge leve sommaren, den som kom och gick igen. Snabbare än någonsin förut.

September. Den första offeciella höstmånaden och det märks. Sommaren är slut och startskottet har gått för omvandlingen från sommarklubbsnätter med bara ben, parkmys, lediga dagar i solen och känslan av att allt är så mycket enklare om sommaren, till massa lager-på-lager men ändå inte vilja vara utomhus längre än nödvändigt, snökaos, genomfrusna tår efter väntan på bussar som aldrig kommer, mörker och fem allmänt ovärda månader.

Lyckligtvis kommer det inte bli lika långt lidande det här året eftersom Cillan och jag den 28 December gör som flyttfåglarna; lämnar Sverigevintern och flyger till en sydligare kontinent och kommer inte tillbaka förrän det börjar bli vår igen.
Nu är det prick 109 dagar kvar tills vårt tre månader långa äventyr i Sydamerika börjar och det känns så underbart! Sommaren tog slut alldeles för snabbt (som den alltid gör) men det kommer inte behöva dröja mer än ett halvår tills jag kommer få uppleva värme och sommar igen utan det kommer komma lite snabbare nu. Och värmen är ju bara en av så många saker som jag ser fram emot och hoppas på!
Det ska bli så grymt kul att få använda (och framför allt utveckla och lära mig så mycket mer) spanska, uppleva latinokulturen på plats, fira nyår i Valparaiso, dansa mig svettig tills långt in på morgonen på någon fantastisk klubb i Buenos Aires, träffa massa roliga människor, lära mig dansa salsa, sola och bada på stränder i Viña del Mar och sydkusten i Uruguay, ta dagarna som de kommer och  bara få så många oförglömliga minnen.

Men innan det så ska jag fylla ut höstens timmar och dagar med jobb och pengasparande. Sommarens lata dagar och massa fest är förbi (inte helt förbi såklart men mindre måste det bli) och så måste jag leta fram arbetsglädjen (eller åtminstone motivationen) och förvandla mig till någon form av arbetsmyra.

Sommaren gick fort, alldeles för fort. Men det blev en hel del fina dagar och kvällar och de såg bland annat ut såhär:

Första kvällen på Rhodos

Hundvalpspussar i Tanto

Allsång på Skansen premiär i finaste sommarkvällen!

Allsång

Spring in i solen

Gosa med björnarna på Skansen ;P


Lustiga huset på Gröna Lund

Cillan och Frillan utövar sin favorithobby: fota sig själva med min iphone

Solig lördag på en Lidingöbrygga..

...med öl såklart!

Frukost med mysigaste utsikten i Örnsberg


Carolafläktposa efter Allsång på Skansen och innan vi tog en onykter tur i Fritt fall (fortfarande läskigt trots onyktert tillstånd)



Torsdagsfest med Grön Lund människor

Snaps uteservering


Fönsterhäng och snack hos Cillidill

Humlegården!

Dricka mousserande rosé och titta på Pride paranden


Hänga med Lemurerna på Skansen

Tisdagsfest på Cillans innergård


Tapas och Sangria med våra spanskaplugg kompisar Erik och Jacob!
Lat och solig dag på gräsmattan
Utsikt över Stockholm från Söder




Förfest i Rålis

Söndagsbåttur under Stockholms broar
Kaffe, cigg och Jonathan vid Gamla stan
Random människor och regnbågen