När ni gett dom våld ska vi ge er kärlek

Att lära känna varandra på Sigtuna folkhögskola kan gå till precis såhär: man minglar runt och ritar av varandra utan att titta på pappret, skrattar åt hur fult det blev, skriver något som den avritade peronen gillar eller inte gillar, sedan väjer man en av alla bilder man är avritad på som man gillar mest och färglägger den. Sen är det bara att hängas upp på väggarna för allmän beskådning.
Efter det kan man gå äta mat och prata om lucida drömmar med konst-Simon (som förövrigt är sjukt lik Micke Ohlsson) och få tips om hur man ska kunna styra sina drömmar när man har blivit medveten om att man faktiskt drömmer.

Man kan även skrämma fok med sina svininfuensafingrar.

Ibland blir det rätt, ibland blir det fel

Det tråkiga med att fota analogt är att mycket kan gå snett innan bilderna är färdigframkallade och kopierade. Som till exempel så kan första framkallningen gå till på detta vis: klippa upp filmrulle i mörker, klippa av hörn, rulla på film på spiralen, stoppa ner spiralerna i framkallningsdosan, sätta på locket, tända lyset, hälla i framkallningsvätska fort som fan, aggregera i 6 minuter, öppna locket hälla ur framkallningsvätska, hälla i fix vätskan, aggregera i 4 minuter, öppna locket hälla ur fix vätskan, skölja, öppna locket, ta ut filmrullarna.... för att se att någonting gått snett under vägen och resultatet har blivit: HELT SVARTA OCH FÖRSTÖRDA NEGATIV.
Lärdom: man ska hoppas att den fix vätskan som lärare Janne blandar ut inte redan har blivit utblandad av någon förut så att den inte längre fyller sin funktion.
Resultat två: ett glatt gäng Krefo elever ska snart bege sig till huvudstaden igen för att ta nya bilder!

...och festen har börjat!

Igår var det lill-Lördag och det betyder lill-fest.
Därför samlades vi Storstugefolk plus några fler från Krefo för en första lära-känna-varandra fest på trappan till Storstugan!
När jag förklarade min förälskelse i Annika Norlin för Stina droppar Sofie, bruden vars fötter och andra kroppsdelar syns på bilden, att hon har varit med i Säkert! videon Allt som är ditt! Fatta min gå-i-gång på det! Nu är hon min bästa kompis här.
Men den största frustrationen just nu är att jag inte hittar den riktiga videon på youtube! Vad gör man då?


I övrigt bestod gårdagen av en tripp till huvudstaden och starten på våran första fotouppgift.
Uppdelning av klassen i par som fick ge sig ut på fotoäventyr tillsammans.
Uppgiften var att ta ett porträtt på sin kompanjon och fem olika rum som skulle representera fem olika känslor/teman: ensamhet, heligt, stressigt, främmande och myssigt.

Jag spenderade därför dagen med min italienska klasskompis Guiseppe aka Peppe och min lånade analoga kamera på stockholms gator och tunnelbanesystem. Det blev många registrerade steg på min stegräknare under dagen.
Det var fish & chips med en stor isbergssalladsklump på (som ett resultat av att jag bad om sallad på mina pommes, fishsticks och sås)
Posera för kameran i trapphusets kisshörna ätandes min fish & chips
Bli fotad i närbild av en Japan i gamla stan som inte ens tittade eller nickade till mig efter bildtagandet (och jag som posade upp mig och drog på finaste smilet när jag såg att han fotade)!
Mysigt fikhäng med varm choklad och grädde i gamla stan
Gräddmustascher
Fota främlingar efter att ha frågat om lov

Jag upptäckte att jag har en kompis i klassen som också tycker om att sy och han ska få låna min symaskin när jag har hämtat hit den!
Kulturhuset fick sig också ett besök och jag skrattade gott åt Sara Granérs svarta humor i utställningen "Det är bara lite aids".

Den första dagen i resten av mitt liv

Första dagen på Sigtuna folkhögskola har varit ungefär såhär:

information
lära-känna-varandra med hjälp av post it lappar
rikemansungar i skoluniformer påväg till första skoldagen på samma skola som KUUUUNGEN har gått på (skolan är granne med Sigtuna folkhögskola)
rikemanstjejer på sina vespor och alldeles för korta skoluniformskjolar
vattenpipehäng i solen
en försmak av det kommande fotonördandet av Krefo eleverna (jag inräknad)
ockuperande av den största skafferihyllan i det gemensamma köket
3 minuters spaghetti och makrill
glass i kvällssolen på en brygga vid Mälaren
andmamma med tillhörande andbebisar
glassätande andmamma
spika dag för första festen
beatboxa på trappan till Storstugan


för vi har solen i ögonen

Kärlek till gamla fotoalbum

Jag hittade fina fotoalbum hos min mormor och morfar.

"Det är ju en dag i morgon också"

Antons pappa fyllde år och ställde till med fest. Kräftfest!
Det var intensivt festande från 17 tiden och vid midnatt hade alla fått nog!
Jag tror att varenda festprisse låg nedbäddad, antingen för egen maskin eller med hjälp av någon hjälpsam mamma som fanns i närheten, innan tolvslaget.
Sånna fester tycker jag om när jag ska upp morgonen efter och jobba. Jag var pigg som en mört när klockan ringde klockan 07.00!

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er

Sommaren var på besök en helg och jag såg till att exponera min fräkniga hud för solens värmande strålar. Sällskap hade jag av min ipod och mina nya rosa hörlurar som ömt smekte mina trumhinnor med den ljuvaste av musik. Eller var det en ljudbok?
Jag är inne i en ljudboksperiod och har hunnit beta av ett antal under sommaren, i kombination med min syperiod. Det är en aktivitet jag starkt kan rekomendera! Att sitta och knåpa ihop egendesignade kläder (som faktiskt blir ganska snygga också!) och lyssna på någon bra ljudbok medans regnet smattrar mot fönsterrutan. För det är på de regniga dagarna man ska passa på att sy och regniga dagar har vi haft ganska bra med i sommar vilket har resulterat i att jag fått några kjolar och klänningar sydda. Det blir lite som ett beroende faktiskt som har gjort att jag ibland, de gångar solen tittat fram och bjudit in till lata dagar på gräsmattan, har känt att jag hellre hade föredragit regn eftersom jag haft ett otroligt sug efter att sy!

Men jag har oftast behärskat mig och i stället tagit min filt, vattenflaska och ipod och lagt mig på gården för att samla lite fler fräknar och lapa D vitaminer till förrådet inför hösten. Och med den aktuella ljudboken ipluggad i öronen har det inte kännts så tokigt det heller.

Jag höll era hala händer

vi byggde ett land av korthus
jag lät era lärda läppar leda mig

Jag tror jag är nått

jag tror jag är nått att hänga i julgranen
jag tror jag är nått att berätta för barnbarnen
jag tror jag är nått att hurra för

jag tror jag är den som är den
jag tror jag är nått att skriva hem om
jag tror jag är nått jag skulle vilja ta i med tång

jag tror jag är nått att komma dragandes med
jag tror jag är nått att berätta på ålderdomshemmet
jag tror att jag är nått man skulle vilja möta i en mörk gränd

jag tror att jag är nått

jag tror jag är nått jag skulle göra frivilligt
jag tror jag är nått att haka upp sig på
jag tror jag är nått man kan tänka sig i sin vildaste fantasi

jag tror jag är nått nytt under solen
jag tror jag är nått jag skulle önska min värsta finende
jag tror jag är nått spännande
nått med choklad
nått man kan leka med
jag tror jag är nått

jag tror jag är nått att komma med
nått du kan hoppa upp och sätta dig på
nått du ska ha jävligt klart för dig
nått du kan ge dig fan på
jag tror jag är nått att bita i
jag tror att jag är nått att suga på
jag tror jag är nått

och jag är övertygad om att du också är nått

Akta dig jag gillar dig

Det här är vad dom säger

Att vara full på Sparkling mousserande jordgubbsvin och melon likör på Millis balkong, kedjeröka lite för länge, prata om livet, framtiden och sjunga med till alla Hello Saferide och Säkert! låtar. Underbara Elin och Milli har gjorde min kväll och natt!