Mendoza

Efter Santiago åkte vi vidare till Mendoza och Argentina.
Vi stötte dock på lite problem när vi skulle gå på bussen och jag insåg att jag inte hade den där superduperviktiga bibelbladstunna imigrationslappen som vi fick på planet när vi landade och som vi ABSOLUT INTE fick tappa bort, annars skulle vi inte kunna komma in i ett annat land.
Jag letade och letade i påsen bland alla viktiga papper och pass men det var borta.. Busspersonalen lät mig gå på ändå och sa att jag skulle låtsas leta efter det när jag kom fram till tullen, som om jag precis hade tappat det. Jag övade på min oroliga, ledsna, förvirrade jag-har-precis-tappat-min-superviktiga-lapp-men-snälla-låt-mig-komma-in-ändå!  min som jag skulle visa aduana.
Vi åkte 4 timmar tills vi kom till gränsen och alla skulle gå ut och ställa sig i kö till pass (och viktiga pappret) kontrollen. Gränsen ligger i Anderna så det var ganska kallt att stå där nyvaken mitt i natten i lite för lite kläder och vänta.. Jag stod och övade på hur jag skulle säga på spanska att jag hade mitt papper när jag gick på bussen men att det var borta nu och jag har letat och letat men hittar det inte! *lätt panik i rösten*
Jag behövde dock inte använda mig av mina skådespelartalanger eftersom att en av busspersonalen gick in i passbåset och pratade med kvinnorna som satt där och sa att jag inte hade min lapp. De tittade på  mig och log ett "var-inte-orolig-det-här-ordnar-vi-du-är-ju-bara-en-förvirrad-liten-turist" leende och så tittade de lite extra i mitt pass, sen fick jag en stämpel och en ny imigratinslapp och så var det klart. Tack aduana, jag lovar att inte tappa bort min nya lapp! :)

Vi kom fram till Mendoza tidigt på söndag morgon och stannade på stationen tills det började ljusna, för att sedan vandra genom ett ganska ödsligt Mendoza till vårat hostel.
Senare under dagen tog vi oss ut på staden för att leta på ett ställe att äta och köpa mat till kvällen att laga på hostlet, vilket visade sig  vara ett i princip omöjligt projekt. Allt var ju stängt hela söndagen! Inte en endaste mataffär öppen under hela dagen! Bara några små kiosker och ett och annat litet café. Och nästan tomt på gatorna, knappt en människa ute. Det kändes lite som att vandra runt i en spökstad. :P Vi hittade tillslut ett öppet McDonalds som kunde stilla vår hunger. De skrattade i kassan när Cillan frågade efter en hamburgare "sin carne". Vi kommer till Argentina, världens köttigaste land och ber om att få mat utan kött i. Men sen fick hon bröd med grönsaker i.

Vi märkte ganska snabbt att de tar det här med siesta på största allvar här i Argentina för det är väldigt svårt att hitta någonting öppet mellan ca 12-17. Det passar inte alls våran dygnsrytm som vi är vana med men det är bara att vänja sig!  Vi gör samma misstag gång på gång och går upp runt 10 och är redo att ge oss ut på staden lagom tills alla affärer och restauranger stänger.

Vi hade hört väldigt mycket bra om Mendoza innan vi kom dit, att det skulle vara en jättefint och helt fantastikt, men även väldigt väldigt varmt. Men vi kände att inget av det riktigt stämde.
Första regnet och åskan på resan var i Mendoza och relativt grått väder över lag. Sen kändes det som att det inte alls fanns så mycket kul att göra, eller att vi i alla fall missade vad det var.

Vi gjorde dock en cykeltur runt vingårdar en dag vilket var riktigt nice! Vi tog bussen en halvtimme utanför Mendoza, hyrde cyklar hos Mr. Hugos, fick varsin karta på var vingårdarna m.m låg, några rekomendationer på de bästa ställena och sen var det bara att ge sig iväg.
Vi cyklade skrattandes och sjungandes efter vägarna (blev tvungen att uppfylla min idyll-bild av hur det skulle vara att cykla mellan vingårdar) med solen skinandes i ansiktet.
Vi tog sällskap med två killar från Israel som skulle till samma ställen som oss, cyklade fel ibland, provade viner, marmelader, oliver, öl och mer vin, blev lite fulla, cyklade vidare till nästa ställe och förstärkte onykterheten, käkade empanadas till lunch/middag och hade en riktigt fin dag! Det var lite ostabilt mot slutet att cykla men det gick bra ;)
Givetvis lärde vi dem några Fucking Åmål citat i vanlig ordning.

När vi kom tillbaka från vinturen och var påväg hem till hostlet ledde vår nyfikenhet oss in i en jättestor lokal där det pågick någon sorts hetsig katolsk gudtjänst där de frälste massa folk, både uppe på scenen och sen gick det runt folk ute i publiken som gav dem som ville (och det var många som ville) frälsning genom att hålla i deras huvuden, ropa en lång ramsa på spanska och sen befria dem från allt som tyngde dem. Väldigt mycket sektkänsla. Cillan blev frälst. Vi kände oss lite som när man var liten och följde med till kyrkan och
hela tiden fick hålla sig för skratt bara för att man verkligen inte får börja skratta.
Men det var intressant!

Marmelad och olivoljeprovning.

Likörer. Öllikören var intressant!

Vinmuseum