Pidiz: Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag, tror jag.

I lördags åkte partyblåsan och dansskorna på för det var dags att slå klackarna i taket på KungCarl i Märsta. Först skulle det givetvis snyggas hemma i Storstugan tillsammans med några öl och en kamera. Sofie och jag gick loss med kameran medan Maggan ansvarade för soundtracket och drickande av Flamingo rosé.

Sen kom Martin och Ted och sällskapade oss innan vi åkte iväg mot Märsta och tog en snabbförfest hos Martins bandkompisar.Vi träffade killen som hade råkat bli uppskuren av misstag i överläppen av en kompis med en trasig flaska i handen så han fick sy massa stygn. Enligt Martin hade han tydligen sett ut att ha harmynt men det hade växt igen väldigt fort och såg helt bra ut nu. Jag fick lära mig refrängen till en av deras låtar "välkommen till apatifabriken, nu kommer dom till apatifabriken" och den klistrade sig fast på hjärnan.

Sen var det KungCarl och massa dans. Speciellt massa dans kring strippstången som så lägligt placerats ut bland massa människor med alkohol i blodet och i sin mest fertila period i livet (som Jörgen brukar säga om människor i 20 års åldern). Efter ett tag fick vi sällskap av årets spinkigaste kille som också ville dansa och som försökte sno min hatt hela tiden (jag har snabba jag-vill-behålla-min-hatt-på reflexer).

Hur som helst var det en kul kväll och jag har fattat nu att poledance ger bra träning..