Sitter och googlar på roliga festlekar till ikväll när vi ska bort till skolan på typ techno-party på fjärden. Olof vill tydligen testa sina högtalare på sitt rum och jag ska dricka ekologiskt vitt vin och corona med lime i (sommarvarning!) tillsammans med Linnea..
Men nu är jag på jakt efter lekar. Jag älskar lekar! Och det verkar som det finns flera likasinnade i foto9 gänget så vi får dra ihop nått kul.
I veckan har jag varit på dramagruppen som startade igång igen förra tisdagen (efter ett väääldigt långt juluppehåll). Det är så kul! Vi kör massa olika teaterövningar och mycket improvisation.
I tisdags gjorde vi en övning där vi drog en lapp med titeln på den pjäs vi skulle framföra och en lapp med en genre som pjäsen skulle framföras i.
Min grupp fick: "Skottet" med den väldigt passande genren tragedi..
Det blev ett tragiskt drama om svartsjuka som slutar med ett oskyldigt barns död och ett självmord. Jag fick chans att agera hysterisk och förtvivlad mamma till det skjutna barnet och jag var rätt nöjd över den delen av min insats. Har alltid velat agera ut sånna starka känslor! Kommer ihåg att jag ville spela mobboffret när vi skulle göra film i högstadiet så jag skulle få teatergråta och försöka vara så trovärdig som möjligt. Grejen är väl att jag har ganska lätt för att känna mig in i andras känslor och känna hur det skulle kännas om jag var den personen på riktigt och då kommer tårarna.
Dagen efter fick jag chans att än en gång spela förtvivlad över någon som dött mitt framför mig. Då var det fotografering hos Hans till hans "död" projekt. Då spelade Oskar en kille som blivit knivskuren i magen på en urspårad fest. Jag satt hysterisk och förtvivlad med hans huvud i mitt knä och skrek på honom att inte dö (fast han troligtvis redan var död) medan Ingrid försökte stoppa blodet som pumpades ur hans mage. Sofie och Linnéa var också med och försökte ringa SOS. Jag gick verkligen in i känslan av att Oskar på riktigt låg och dog i mitt knä och då kom det äkta tårar. Hemsk känsla, men bra för bilderna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar